Spädbarnsfonden

Spädbarnsfonden

Pg 900212-2



måndag 14 februari 2011

Alla Hjärtans Dag!!

Aldrig har jag mött en människa så fin som dig.
Med dig ramlar allt på plats.
Jag trodde jag var lycklig innan jag träffade dig.
Nu vet jag vad sann lycka är.
Tack älskade du för att du gett mig mitt liv åter.
Tack älskade du för att du alltid finns hos mig.
Tack älskade du för att jag får bära vårt kärleksbarn.
Längtar så tills den dagen då vi får hålla vårt barn i famnen och se på dragen, och se den starka kärleken.
Se hur vår stora kärlek har smittat av sig på en till.
Jag älskar dig!!

söndag 13 februari 2011

ETT GUDBARN

Idag har varit en speciell dag, nämligen Bror Axel Lundins dag. Många känslor och tårar innan vi for till kyrkan. Jag har länge varit nervös över hur jag skulle klara av dopet då både Pelle och jag grät i kyrkan på vårat första och enda dop sedan Birger dog. Men väl i kyrkan så gick allt bra. Jag är oerhört stolt och hedrad över att få vara gudmor till Axel. Här kommer en dikt som jag vill tillägna honom idag.

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.





Kram kära Karin, Johan och Axel

lördag 5 februari 2011

Tiden går fort och tur är väl det....

Tiden går så fort så jag tycker knappt att man hinner med veckorna. Jag började jobba heltid i veckan, from 1 februari, och det känns fantastiskt att kunna vara tillbaka på jobbet igen och känna glädje. Allt har känns meningslöst detta år förutom vänner och familj. Men nu börjar jag smått känna mig piggare och gladare. Det var länge sedan jag hade sådan energi som jag har just nu. Jag har kommit igång och träna några gånger i veckan och det i sin tur gör att man mår bra och får massa endorfiner i kroppen. Hoppas att det fortsätter så här.....

Det är som alla sagt om sorgearbetet att det är längre och längre mellan svackorna än det var från början. Svackorna finns fortfarande kvar men de kommer inte lika ofta.

Jag skrev fasktiskt ett tackmail till min handläggare på F-kassan i veckan. De får mycket skit i media, men min handläggare har varit guld värd. Hon har gett mig tid att verkligen komma tillbaka till arbetet successivt utan att pressa mig. Det har fungerat för mig och det tackar jag varmt och innerligt för.

Magen växer och kunderna frågar hur länge jag skall jobba; jag brukar svara; april månad ut om jag mår så bra som jag gör nu. Va!! svarar de, då måste det vara tvillingar... det är en målande beskrivning hur jag ser ut just nu ;-) Magen är ju ganska uttöjd sedan tidigare och har inte direkt gått in... men vad gör väl det....

Jag har till och med köpt barnvagn i veckan, något jag för några månader sedan aldrig trodde att jag skulle göra innan bebisen var född.... vet hur jobbigt det var att plocka undan alla saker sist om det nu mot förmodan inte skulle gå bra denna gång.

Bifogar en bild på den otroligt fina vagnen.

Det blev en begagnad bugaboo i kanonskick!!! Jag har alltid varit skeptisk till dessa små hjul, men som tur är går det ju att köpa snöhjul till den :-)
A som är barnvagnsexpert, vid detta laget, har varmt rekommenderat denna vagn. Kul att man kan byta klädslar och ha olika färger på den! Tack kära S för all hjälp och inspektion av vagnen. I och med köpet fick jag kontakt med en gammal kär vän som jag inte pratat med på säkert 5-10 år. Kul!!!

Vad har hänt mer i veckan.... jo ett alltid lika trevligt möte med mina kära mammor. Denna vecka hos J i Sandviken. Där fick vi titta och klämma på en två veckors bebis och längta..... :-)

Pelle har varit i Turkiet i veckan,så jag och Hugo var ensamma. Hans kommentar på söndagkvällen innan Peller åkte var ; Johanna tror du verkligen  vi kommer att klara av att vara ensamma?? Förresten det är ganska bra att det är bara du och jag, då får du öva på hur det är att ha barn :-) Gobit!!! Vi har haft en massa mys i veckan; åkt längdskidor, bakar bullar, gjort hemgjord glass och lite annat därtill...

Jag har äntligen kommmit mig för och boka tid för sterilisering.....  varken för mig eller Pelle utan för våra kära katter, kostar bara 1200kr per katt....
Jag mår redan dåligt över att behöva lämna dem till veterinären och se att de får ont, men vet att det är ett måste.. om jag inte skall bli en "kattkvinna" med hundra katter här hemma...Hur vi sedan skall få katterna att stanna inomhus i 10-12 dagar, det får framtiden visa.... Så på tisdag är det dags för Ronja och på onsdag för Sonja och Gråis.

Sitter här i soffan helt slut efter ett härligt spinningpass på Parkbadet. Vilken kvinna till instruktör, massor med energi och bra musik. Nu mår man gott resten av dagen.

Ha en trevlig helg mina vänner! Passa på att njuta av det underbara vädret.

onsdag 26 januari 2011

Semester i Turkiet?!

Nu har en vecka gått igen. Tiden bara flyger förbi och tur är väl det just nu.... Jag började arbeta på ett nytt kontor förra måndag, fortfarande i Sandviken, men enbart ett rådgivningskontor.Trivs som fisken i vattnet även om jag naturligtvis saknar mina forna kollegor på kontoret på Hyttgatan...

I fredags var vi på Göransson Arena och hälsade på idolerna, Minnah och Jay. Gissa och Hugo var nöjd :-) Vi har tagit väldigt fina bilder... återkommer med dem!

Förra veckan var det också fullt av kalas i Hedesunda då Pappa fyllde 63 och Broder Mathias 40år, känns som det var igår han hade sitt 20-års kalas på Hagalundsvägen hos mor och far. Igår kväll var jag och hälsade på nyfödda Olle, två veckor. Så söt!!! Längtar till i maj!!! Ikväll skall jag träffa mina kära mammor i föräldragruppen igen,det var såååå längesedan vi sågs, hela två veckor, längtar efter er :-)


Varför denna rubrik......
Tänkte bara passa på att göra lite reklam för vår lägenhet i Turkiet som vi kommer att hyra ut till vänner och bekanta eller vänners vänner...om någon skulle vara intresserad.... Hör av er till mig eller Pelle om intresse finnes. Lägenheten ligger i Mahmutlar,1 mil utanför Alanya.

Här kommer ett axplock med bilder från lägenheten. Alla möbler var inte på plats när bilderna togs, men nu är det komplett...






Åhhh vad jag längtar till Turkiet... om allt går bra med vår bebis så blir det en tur till hösten..
Pelle åker en sväng på måndag med svärfar och Johan. Inte ett dugg avis....
Ha en fortsatt bra vecka mina vänner...
Carpe Diem!

söndag 16 januari 2011

Känslosam söndag...

Helgen har gått så snabbt, men hunnit med en hel del....

På fredagen efter jobbet skulle jag dansa afrikansk dans. Kom i lagom tid, en kvart innan passet skulle börja, men det visade sig att passet började 15,45 istället för 15,30 som jag hade trott. När klockan passerade 15,45 hade ingen instruktör kommit, det visade sig då att de glömt ställa in passet och meddela på bokningssidan, surt!!! .... Så då satte jag mig i cafét och tog en varm choklad med grädde istället och väntade på att Pelle och Hugo badade klart:-)

Sedan for vi in till Gävle och åt på Church Street med Carro och Johan.  Jag beställde som vanligt en Breast of Chicken!!!! Hugo var mycket nöjd, han fick låna en cowboy-hatt under hela middagen och käkade blåbärspannkakor!

På lördagen blev det inte mycket gjort, en lång-promenad med Eva. Hugo lekte med Adam och han följde med hem och sov hos oss. Pelle var och jobbade i ett av hans hyreshus.

På lördagkväll bakade vi egen pizza och åt chokladpudding med grädde till efterrätt.

Idag har vi mest tagit det lugnt. Tittat på skidskytte till och från, Ferry var grym!

På eftermiddagen sålde jag vår barnvagn. Mycket blandade känslor, det var ju Birgers vagn.... Vi hade ställt upp barnvagnen hos svärmor på vinden efter förlossningen för att slippa se den och bli påmind. Från början resonerade vi att vi skulle spara barnvagnen till nästa bebis, men det har ändrat sig med tidens gång.

Företaget som jag köpte vagnen från ville inte kännas vid ett återköp. Jag mailade flera gånger och förklarade vad vi varit med om men de svarade inte ens. När jag skulle köpa vagnen var det full service och mail kom vareviga dag, men när olyckan var framme fick man inte ens ett svar av dem.... mycket besviken!

Det var en väldigt jobbig tid när man kom hem från BB och såg alla bebisgrejor som var överallt. Vi hade gjort i ordning vagga i sovrummet, skötbord och byrå med kläder. Allt stod kvar när vi kom hem och till ingen nytta... Många i familjen och vänner frågade om de skulle åka och ta bort allt innan vi kom hem,men det kändes som att vi ville göra det själva. Vi hade förberett för Birger och ville även plocka undan det. Jag tror i efterhand att det var en väldigt viktig del i vår bearbetning.

Många av sakerna som vi köpt till Birger dök upp idag som vi inte sett sedan BB-tiden. Alla kläder som var packade i BB-väskan. Allt finns kvar utom den fina pyjamas som Birger bär i sin grav. Mycket smärtsamt, men som Hugo sa" Vad bra att vi får användning för alla saker som vi har köpt". Det är tur att barn kan se saker från den ljusa sidan.... Det smittar av sig!

Må gott mina kära vänner!

onsdag 12 januari 2011

Carpe Diem... en onsdag

Morgonen började med att Pelle och jag åkte till vår kära barnmorska för en sedvanlig kontroll. Jag trodde vågen lurades, men så var inte fallet.+ 6 kilo från förra "invägningen", men vad gör väl det....

Sedan for jag till jobbet och timmarna gick hur fort som helst. Det är inte varje dag vi har musiker som spelar inne i banklokalen, se morgondagens tidning.

Vid fem åkte jag in till Sandviken igen och körde ett "aerobic latin moves"-pass. Man känner sig oerhört läcker och oemotståndlig när man dansar latino med en alldeles för stor mage ;-),  men kul var det, fick en enorm energi kick av denna hurtiga kvinna till instruktör..

En snabbdusch och sedan åt jag och Pelle Äkta Svenska KräftorFantastiskt gott, lyx middag en helt vanlig onsdag. Det gäller att ta tillvara på det goda i livet, man vet aldrig hur länge det varar....



Observera den fina ros-servetten, sådana hade min sambo köpt för att impa första gången han lagade mat och bjöd mig på middag. D e kärlek d!!! 

Vi har gått igenom så mycket tillsammans och jag älskar honom bara mer och mer för varje dag som går.

 Carpe Diem alla kära vänner!!

söndag 9 januari 2011

Sköna Söndag!!!

Idag sov jag ovanligt länge, ända till halv tio, skönt!!! Sedan blev det lite grötfrukost. Vilket underbart väder det var idag, känns som att jag inte kommer ihåg när solen sken så här senast. Idag innebar det ju dock att snön fick en helt annan tyngd, så kära Pelle fick ta en tur upp på taket....


Efter snöskottningen blev det promenad längs storsjön, helt fantastiskt vackert var det. Jag är så otroligt lycklig att jag har förmånen att få bo på detta ställe, nära naturen!!!Att bo vid en sjö är lika vackert på sommaren som på vintern.

Vi gick sedan in och möblerade om Hugos rum. Det var inte bara vi som tyckte om den nya möbleringen, även våra underbara katter intog sängen direkt ;-)


Sedan fick vi besök av självaste fina familjen, Johanna, Nils-Erik och lilla Edvin. Så roligt att träffas. Vi har länge planerat att vi skulle träffas och äntligen blev det av. Nästa gång är det vår tur att besöka dem....

Vi fick en jättefin skyddsängel som vi satte på Birgers fotoram. Detta foto finns i vårt vardagsrum så att vi när som helst kan tända ett ljus för honom.


Vi fick även en skyddsängel till Birgers lillebror. Jättefina!! Det värmer så i hjärtat!
Som inflyttningspresent fick vi denna fina lykta, passade perfekt!!! Tack återigen.

Efter deras besök var vi bjudna på taco-middag hos familjen Ljunggren/Bergman i Hagaström. Full fart med alla barn. Elin, Daniel och Signe var också där!! Mycket trevligt!!!

Nu blir det sängen, ny arbetsdag i morgon. Mina sista tankar idag går till en tjej i vår föräldragrupp som i morgon skall få en liten son. Jag önskar för allt i världen att det skall gå bra för dem!!

fredag 7 januari 2011

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag....

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag,
men ibland blir den aldrig densamma mer
- ALF HENRIKSSON -

Tycker denna dikt är så otroligt fin. Idag tillägnar jag den särskilt till två familjer som jag vet har en jobbig dag idag!! kram till er!

torsdag 6 januari 2011

Tillbaka till civilisationen!

Nu är vi tillbaka till civilisationen igen.....i Vilhelmina..... Vi har varit och hälsat på käraste familjen Lundin; Karin, Johan och Axel i Landvågen utanför Krokom. Vi stannade till där på väg upp till Vilhelmina. Det är alltid lika trevligt och avkopplande att komma till denna underbara lilla stuga. Många minnen har man samlat på sig därifrån.

Det var med "lite" vemod jag klev in i stugan, senast vi var där var både Karin och jag gravida. Vi firade påsk där och jag hade inte lång tid kvar till att Birger skulle komma.....Det är alltid en prövning då man gör saker för första gången efter Birgers död, men denna dag var en stark dag och det gick hur bra som helst för mig att klara av detta.  Det räckte med att jag såg fina, lilla Axel så blev jag varm i kroppen, jag gläds så otroligt med Karin och Johan att de har fått en fantastisk och underbar son. Jag längtar också ännu mer till det skall bli maj :-)

Väl uppe i stugan bjöds vi, som vanligt, på en fantastisk middag!
Till förrätt: Rösti med gräddfil, röd lök och rom.
Till varmrätt en mycket god pasta med räkor

...och till efterrätt; Marängswiss(eller hur det nu stavas)


På onsdagsmorgonen gick vi upp och for vidare mot Vilhelmina efter en mycket god frukost. I Vilhelmina bor Pelles tidigare arbetskamrater från den tiden då han arbetade i Skellefteå. Det har blivit lite av en tradition att vi åker dit över Trettondagshelgen. Det är alltid lika trevligt att träffa dessa underbara människor. Känns som jag har känt dem hela livet fast vi nyss lärt känna varandra. 

Eftersom jag älskar mat är det ett sant nöje att få äta Ankis mat. Hon är en fena på matlagning som så mycket annat. Vi bjöds även där en fantastisk middag av kostchefen själv ;-) Till förrätt västerbottenpaj med gräddfil, röd lök och äkta kalix-rom. Till varmrätt älgfilé, rotsaksgratäng med rödvinssås och päronsallad. Till efterrätt vaniljpanacotta och jordgubbar.

Mycket matprat blev det idag... men mat är ju så underbart!! Ikväll skall vi förresten och äta middag hos hans och Margreth :-) En fågel viskade i mitt öra att det skulle bli oxfilé.... jag återkommer om detta i morgon.

Slutligen vill jag hoppa till ett helt annat ämne och hälsa Matte & Ankis lilla son välkommen till världen, ännu ett mirakel har kommit!!



måndag 3 januari 2011

Året som gått....

Jag har länge funderat att starta en blogg dels för att bearbeta mina känslor dels för att kanske hjälpa någon annan som varit med om samma sak eller kanske bara för att dela med mig till andra människor vad vi har gått igenom och vår resa tillbaka till livet igen.

Tiden som har gått sedan den 27 juni har gått så otroligt fort.... Ibland måste jag sätta mig ner och titta på alla bilder från förlossningen och begravningen för att förstå att jag och Pelle verkligen har varit med om detta. Vi åkte faktiskt in till förlossningen och födde en son, men kom ut därifrån med en blombukett istället för ett levande barn.


 
En vecka senare stod vi faktiskt utanför begravningsbyrån och väntade. Vi planerade sedan vårt eget barns begravning, något man aldrig trodde man skulle behöva uppleva. Jag önskar inte ens min värsta fiende att få uppleva detta. Begravningen blev precis som vi ville ha det. Mest glad blev jag att Pelles lillasyster hade kraft och ork att sjunga "Jag fick låna en ängel "av Shirley Clamp. Veckan innan begravningen var jag helt slut. Den tog all min kraft och energi. Jag drömde mardrömmar och tänkte ständigt på att det är sista gången min son är ovan jord. Känslan att aldrig mer kunna hålla sin son sina armar igen.... När begravningen väl var över så släppte en enorm sten från mitt hjärta. Stenen lämnade dock ett enort tomrum efter sig. Det känns som en del av ens hjärta för alltid är borta. Det jag ångrar idag är att jag inte bjöd in vissa personer till begravningen, ni vet vilka ni är och jag har berättat varför, men det är något jag djupt ångrar...


I början efter Birgers död var varje dag en kamp. Rädslan att träffa på männsikor, kunder som kände igen mig var enorm. Det var jobbigt att åka och handla att helt enkelt visa sig ute. Jag och Pelle har hela tiden valt att möta det som varit jobbigt. Steget är enormt att kliva över och det känns väldigt jobbigt, men efteråt har vi kommit ett bra steg framåt. Jag åkte till jobbet och hälsade på en vecka efter vi kom hem, otroligt jobbigt, men då blev det lättare att komma dit nästa gång.

Vi fick oerhört mycket blommor, kort, brev och sms under denna tid. Det är konstigt, även fast man levde i en bubbla vid det tillfället så finns allt detta som ett väldigt klart minne. Man kommer ihåg hur tydligt som helst vilka som brytt sig och fortfarande bryr sig. Tyvärr så visar det sig vid dessa tillfällen att de vänner man trodde att man hade nära inte alls bryr sig så mycket som man hade hoppats och andra vänner som man kanske inte hade så mycket förhoppningar på verkligen har brytt sig. Tack alla ni som visat och fortfarande visar omtanke. Tyvärr så möts man ofta av att nu har det gått ett halvår och det är dags att börja leva som vanligt och särskilt nu när jag är gravid igen.... Min nya graviditet kommer aldrig att ersätta den förra! Birger kommer alltid att fattas oss!!!

De som hjälpt mig mest i min bearbetning är " mina kära mammor" :-) Det är en föräldragrupp som anordnas av Landstinget för de som förlorat barn innan, i samband med och efter förlossningen. Vi är sju familjer som träffats under hösten och bearbetat det som hänt. På eget initiativ har vi mammor träffats en gång i veckan privat och fikat och pratat av oss. Jag kan säga att tiden går så fort dessa träffar... vipps så har klockan blivit elva och fem timmar har gått.... Det är så oerhört skönt att ha dem som vet exakt hur man känner vid alla tillfällen och att de inte är rädda för att prata om våra barn. Det är det värsta att inte få prata med andra om sitt barn. Varför skall det vara så tabu att prata om ett dött barn?????

Världens största styrkekram till er och jag önskar att 2011 blir så mycket bättre än det förra. Jag önskar att vi alla får känna glädje och styrka att kunna orka med vår vardag!!! Ni är bäst!!!

Nu pågår ständigt en kamp i mitt huvud mellan att sörja Birger och samtidigt vara glad över vår nya graviditet. Det är något jag måste lära mig att leva med varje dag och varje sekund. Jag är överlycklig att vara gravid igen, men samtidigt väldigt orolig. Jag kunde inte ha mått bättre än under graviditeten med Birger och ändå gick det så fel.... Jag har inte dåligt samvete och känner inte skuldkänslor vid de tillfällen då jag är lycklig, men det är väldigt sällen de lyckliga tillfällena infinner sig.....

Det var lite om mina tankar just idag, känner att jag skulle kunna skriva HUR MYCKET SOM HELST......

söndag 2 januari 2011

En fin dikt som jag hittade....

Lilla Mamma, jag ser dig från min nya plats,
den plats som kallas för änglarnas stad.
Jag vill att du ska veta mamma,

att jag har det så bra här.
Här finns det inga bekymmer,

bara glädje och ren kärlek.
Jag har så många vänner,
änglar som är både unga och gamla.
Här råder det ingen ålder,

bara en stor kärlek till varandra.
 
Lilla Mamma, i änglarnas stad är allt så vackert.
De vackraste färger, blommor och porlande vatten.
Det finns vackra vita hus, 

och skogar med de vackraste träd.
Mamma, bergen är blå, 

och överallt finns det stenar i vitaste marmor.
På de grönaste ängar,
växer otroliga blommor i de vackraste färger.
Mamma, jag vill att du ska veta, 

att jag trivs väldigt bra här.

Lilla Mamma, jag har en stor uppgift här,
det är att hjälpa människorna på jorden.
Men dig hjälper jag först,
för du är min lilla mamma.
Jag försöker se till så du har det bra,
för jag vet hur mycket du saknar mig.
Jag försöker lindra din smärta, 

men jag vet att jag inte kan det.
Det gör ont att mista någon man älskar,

jag vet det min lilla mamma.

Lilla Mamma,en sak vill jag du ska veta, 
det är att jag är närmare dig än du tror.
Jag pussar dig ofta på kinden, 

och smeker din arm.
Jag torkar bort dina tårar, 

och ger dej styrka att klara av din dag.
Du har öppnat ditt hjärta, 

och du vet att jag finns där inne.
Som ett ljus, en solstråle och en stjärna, 

kommer jag alltid att finnas i ditt hjärta.
Mamma , jag kommer alltid att vara hos dig,
så länge du lever.


Lilla Mamma, jag vill be dig om en sak,
Lev ditt liv mamma.
Lev ditt liv för dig,
och lev ditt liv för mig.
Var inte rädd mamma för att leva, 

det är det livet är till för.
De dagar då du känner att ditt liv inte har någon mening,
Slut dina ögon i stillheten, och känn att jag är hos dig.
Jag kommer alltid att vara hos dig, 

det är min uppgift.

Så en dag, lilla mamma, står vi framför varandra igen, 
jag ser din lycka, ditt vackra skratt,
när jag sluter dig i min famn.
Då när jag hälsar dig välkommen tillbaka, 

hit till änglarnas stad. 
På återseende mamma

2011-01-02

Dags att lägga ännu ett år till handlingarna... 2010- året som jag döpt till helvetesåret. I början av året sa jag till mig själv och alla andra: detta år kommer att bli det mest händelserika året i mitt liv. Om jag bara visste redan då hur rätt jag hade.....

Jag och Pelle var gravida med vår första gemensamma son, mitt första barn.  Birger var beräknad till den 19 juni, på kronprinsessans bröllopsdag. Barnmorskan sa redan tidigt i graviditeten, jag känner på mig att Birger kommer att bli något stort.... Åtta dagar över tiden åkte vi in till förlossningen, den 27 juni, på min älskade sambos födelsedag. Storbror Hugo säger innan vi lämnar honom hos farmor:  "Det här pappa kommer att bli din bästa födelsdag någonsin"  Det är ord som jag aldrig glömmer.....

Väl inne på förlossningen så skulle de bara ta ett ctg för att kolla att allt var normalt. Den första barnmorskan sa att de hittade inga fosterrörelser. Jag minns fortfarande den blicken...... Där började resan som förändrade våra liv för alltid.....

Vår älskade och efterlängtade son hade hade dött i magen. Vi har nu fått obduktionssvaren och vet att det inte var något fel på lilla Birger. Plötslig spädbarnsdöd i magen. Frågorna är många och varför skulle det hända just oss????

Nu har det gått några månader och förra veckan var det ett halvår sedan Birger föddes och dog. Det var en vecka med mycket blandade känslor. Dagen efter halvårsdagen skulle vi åka för att titta på ett nytt liv i magen. Vi fick då reda på att vi förhoppningsvis( som jag numera skriver) skall få en liten son i maj månad.

Jag hoppas så innerligt att detta år kommer att bli så mycket bättre än det förra!!!

Gott Nytt År alla kära vänner!